Reflexioner 2009:04

2009-01-23
Reflexioner 2009:04

Krisen hos kristdemokraterna – finns den?
Förra veckans val av kandidater till valsedeln inför årets val till EU-parlamentet hos kristdemokraterna har väckt uppståndelse så till den grad att det blir kvällstidningsuppslag och särskilt debattprogram i Public Servicetelevisionen.
Jag undrar om mitt partis hantering av provvalsresultat skiljer sig så markant från andra partiers. Jo, i ett fall skiljer det sig och det är i förhållande till miljöpartiets. Jag tycker mig ha sett att dom vänder på kuttingen. Provvalet med medlemsröster kommer sist.
Om skillnaden mellan provval och nominering hos moderaterna av t.ex. fru Bildt, har det inte varit så mycket medial uppståndelse. Inte heller har vi sett särskilt mycket om folkpartiets och ingenting om centerns.
Att nomineringskommittéernas förslag skiljer sig från beslutande organs slutsatser är vanligt och väcker inte så mycket uppseende. Att kristdemokraternas partifullmäktiges röstande delegater i utomordentlig stor utsträckning stödde nomineringskommitténs förslag hamnar i skuggan av debatten om Lennart Sacrédeus´ kandidatur.
Det har blåst många vindar emot kristdemokraterna, storm och orkan har förekommit. Jag minns 70-talets borgerliga väl organiserade kampanjer emot oss. Jag minns tydligt de 27 år det tog innan partiet kom in i riksdagen.
Vilka partier är i kris på riktigt? Frågan är om inte krisstämpeln lika gärna kunde sättas på centern och folkpartiet som nu utgör tredjedelar av vad dom varit. Nej, kristdemokraterna och alliansen har framtiden för sig. Valresultaten från 50-, 60- och 70-talen betyder ingenting idag. Att se tillbaka kan ge lite relief till dagens situation, men med de insikter vi har idag och som skall vara vägledande fram till tredje söndagen i september 2010, så knyter jag bara förhoppningar till de närmaste årens politiska arbete och väljarnas stöd i nästa allmänna val.

Vi är alldeles för korttänkta…
Villkoren för samhällets styrning av sjukvården behöver förändras. Det stora problemet är det politiskt ljumma intresset för långsiktigt verkande metoder. Vi skyller ibland på att mandatperioderna är för korta. Problemet är, anser jag, att många av oss är alltför korttänkta och sätter partiets välfärd före patienternas och medarbetarnas.
Jag läser i veckans nummer av Dagens Medicin, att moderaterna vill vara självkritiska med hänvisning till att man ”i för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll.” Så insiktsfullt. Men vad mer i artikeln av Filippa Reinfeldt och Per Schlingman? Svaret är ökat nationellt ansvar med bl.a. en patienträttighetslagstiftning som reglerar bland annat vilka maximala väntetider som skall gälla. Vällovligt, men alldeles för tunt, tycker jag.
Av sjukvårdsdebatten, den ofta alldeles för ytliga, så kan man få intryck av att alla patienter har likartade behov och alla kan mötas av slimmat sjukvårdssystem.
Innan man kan beskriva och lagstifta maximala väntetider, så måste vi ha bättre kunskap om vårdbehoven. Om det nationella ansvaret skall öka eller statens inflytande intervenera mera, så får staten lov att ställa upp för sjukvårdshuvudmännen och ge oss instrument och resurser för att identifiera och beskriva vårdbehoven så att de kan bli underlag för vår planering och finansiering, i stället för den nu väl evidensbaserade metoden, som går ut på att räkna upp vårdens resurser med lite mindre än förväntad inflation. Evidensen i sammanhanget uppmuntrar inte.

Ett tänkvärt citat:
”Simplicity is the utmost sophistication”.


Reflexioner 2009:03

2009-01-21
Reflexioner 2009:03

Kvalitetsupphandling – ett nytt verksamt utvecklingsmedel!
I och med 2009 inleds privat drift av ett par stora geriatriska enheter i Stockholms län. Igår invigdes Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus av socialministern, Göran Hägglund. Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus är den ena av de två klinker som kvalitetsupphandlades under 2008. Det politiska initiativet togs av min partikollega Pia Lidwall, gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämndens beredning för vård av äldre och multisjuka.
Sättet att upphandla skiljer sig markant från det traditionella inom sjukvården. Här blir det fokus på kvalitet och bara kvalitet i kombination med utvecklingsambitioner från entreprenören.
Det har gjorts en del kvalitetsupphandlingar från några kommuner för bl.a. äldreomsorg. Så vitt det är bekant för mig, så är den här geriatrikupphandlingen i Stockholm den första inom landstingssfären. Det är, som bekant, inte unikt att pionjärinsatserna görs i Stockholms läns landsting. Andra landsting är välkomna att välja den modell vi nu har prövat och som vi tror kommer att ge gott resultat.
I de områden som de två geriatriska sjukhusen verkar finns omkring 55~000 patienter. Upphandlingen av verksamheten vid Dalens sjukhus omfattar geriatrisk slutenvård, demensutredningar, avancerad hemsjukvård, palliativ vård och primärvårdsjour i södra Stockholm.
Berörda vårdberoende gamla och deras närstående är att gratulera och Capio Geriatrik vill jag önska all framgång.

Barack Obamas presidentvardag börjar idag
Intresset och stödet för USA:s nye president är stort och värt att uppmärksamma. Han analyseras runt om i världen och kommer att följas med växande intresse, tror jag.
I början av november förra året hade jag reflexioner inför valet av president i USA. Då skrev jag in ett par citat ur Obamas bok Audacity of Hope, som jag då just läst. Inför hans tillträde i ämbetet vill jag gärna dela med mig av det igen. Det får också bli dagens tänkvärda citat…

– The demands of party loyalty, the imperative of campaigns, and the amplification of conflict by the media all contribute to an atmosphere of suspicion. Moreover, most people who serve in Washington have been trained either as lawyers or as political operatives – professions that tend to place premium on winning arguments rather tan solving problems.

Good luck, Mr President!


Reflexioner 2009:02

2009-01-20
Reflexioner 2009:02

Idag har landstingsstyrelsen beslutat om bolagisering av Södertälje sjukhus. Det är ett bra beslut och bygger på en idé som jag själv varit med om att lansera och arbeta för. En av konsekvenserna av bolagiseringen är att den psykiatrisk verksamhet till styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, därför att verksamheten rymmer myndighetsbeslut, som bolag, även kommunala bolag, inte får hantera. Beslutet idag innebär också överföring av primärvården till SLSO.

Jag valde att inte delta i beslutet till den del som handlar om att primärvården överförs till SLSO. Den delen av beslutet betraktar jag som ett steg tillbaka i det utvecklingsarbete som hittills bedrivits och som bör vara en uttalad ambition för vårt landsting. Jag kan inte förlika mig med de övriga allianspartiernas ställningstagande och jag kan inte identifiera några bärande motiv för deras agerande. Mitt agerande torde inte överraska eftersom det har varit – och är – en linje som kristdemokraterna drivit i flera år. Det var också därför som vi gav vårt stöd till bildandet av Sjukvården i Salem, Nykvarn och Södertälje, som förkortats SNS. Det stödet gav inte Moderaterna och Folkpartiet den gången.

De kristdemokratiska motiven för att låta primärvården ingå i bolagiseringen av Södertälje sjukhus är bland annat följande. Framtidens patienter och vårdbehov kommer att behöva allt starkare vårdkedjor för att kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Ett effektivt sätt att tillgodose behovet av starkare vårdkedjor och vårdsamband, påstår vi, är att organisera vården mellan det som traditionellt betecknas primärvård med sjukhusvård, såväl akut som planerad.

I ”Tiohundraprojektet” har Stockholms läns landsting i samverkan och samägande med Norrtälje kommun tagit ytterligare steg i syfte att stärka vårdkedjor och vårdsamband på ett samlat och ambitiöst sätt. Det är ett val av organisation och samverkan som behöver värnas och stödjas.

Också för att kunna följa och utvärdera olika sätt att jämföra vårdresultat i olika vårdorganisationer vore det en fördel om den landstingsdrivna primärvården i Salem, Nykvarn och Södertälje införlivades i det nya bolaget.

Ett tänkvärt citat
”Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett
mycket viktigt beslut.”
(A.A. Milne)


Reflexioner 2009:01

2009-01-15
Reflexioner 2009:01

När jag för ett par veckor sedan gav uttryck för min önskan om nio månaders käbbelfri borgfred, så fick jag en hel del positiva reaktioner. Dock kom inga reaktioner från några politiska kollegor, varken bun eller bän. Antingen är jag helt fel ute eller så har jag i allt väsentligt rätt. Jag utgår från att jag har rätt, men det kan dröja innan jag tar upp frågan igen. Jag ska försöka praktisera tanken i stället. Jag skulle vilja arbeta så, att ingen på saklig grund har något att invända mot mina kloka förslag. Går det? Den som överlever får se…
Jag inleder 2009 med några korta reflexioner om Nya Karolinska och medieuppmärksamheten kring projektet den gångna veckan.

Om Nya Karolinska, NKS
I söndags publicerade Svenska Dagbladet en artikel om Nya Karolinska Solna. Den innehöll ett par kritiska röster, dels från Stockholms Läkarförening, dels från infektionssjukdomsspecialiserad professor.
Stockholms Läkarförenings ordförande, Thomas Flodin, som jag mötte i en dialog i Radio Stockholm i går eftermiddag i ämnet NKS, tycker jag har fel när han bl.a. påstår att ”alldeles för många frågor hänger i luften för att kunna bedöma om en investering i den här mångmiljardklassen verkligen håller måttet.” Sedan 2001 har de frågor Flodin torde avse, utretts, publicerats och diskuterats i många sammanhang.
I slutet av detta nya år kommer vi i FoUU-utskottet, som bereder bygget av NKS, att presentera vad det nya sjukhuset i detalj kommer att innehålla och vi kommer samtidigt att presentera en konsekvensbeskrivning av all övrig landstingsfinansierade vård i vårt landsting. I det arbetet ser jag gärna konstruktiv medverkan bl.a. från Stockholms Läkarförening.
Som de flesta intresserade torde veta, så finns rätt mycket beskrivet av NKS redan. Gå in på [ http://www.nyakarolinskasolna.se ]www.nyakarolinskasolna.se så får man en stor mängd aktuell information.
Infektionsprofessorn vänder sig emot vår inriktning att bygga enpatientrum i NKS. Det finns flera exempel på nya sjukhus, bland annat i Trondheim, som valt ”enkelrum” och funnit att det är ekonomiskt mera fördelaktigt än den traditionella lösningen med 2-4 patienter per rum. Jag påstår att professor Sven Britton har fel. Att han kallar det för ”ett potensprojekt för Stockholms sjukvårdspolitiker,” behöver han inte be om ursäkt för, men det stärker inte professorns trovärdighet i det sammanhang det är uttryckt.

Ett tänkvärt citat
”Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken.”


Reflexioner inför ett nytt år 2008:35

2008-12-30
Reflexioner inför ett nytt år 2008:35

På Dagens Nyheters debattsida idag kan vi läsa om vänsteroppositionens nya krispaket. Nu inriktar man sig på den offentliga sektorn.

Så här skriver man bland annat:

– Efter två år av moderatstyrd politik är det nödvändigt att erbjuda en ny politisk färdriktning för Sverige! Det har uppenbarligen slagit lock för öronen på den lyssnande regeringen. I stort sett dagligen kommer nya rapporter om den allvarliga ekonomiska situationen i kommuner och landsting runt om i hela landet. Trots detta väljer regeringen att inte tillföra några extra resurser för att undvika de varsel som nu hotar kvaliteten i välfärdssektorn – i skola, vård och omsorg.
– Regeringen behöver inse allvaret i situationen och agera för att inte ytterligare förvärra den ekonomiska krisen. Vi behöver ge de offentliganställda lugn att fortsätta utveckla sina verksamheter under de närmaste åren. I stället för hot om varsel kan vi skapa trygghet genom att visa att den offentliga sektorn står pall när lågkonjunkturens vindar blåser.

Det finns många skäl att betacka sig för de tre oppositionspartiernas ”erbjudande”. Ett skäl är effekterna av vänsterstyre i många kommuner och landsting. Ett annat är att en regering efter 2010 med de tre oppositionspartierna i ledningen för landet skulle medföra mer resurser till ett föråldrat system för den offentliga sektorn. Ett tredje skäl är att med vänstern och miljöpartiet som kompromisspartier till socialdemokraterna finns inget hopp för utveckling. Den enda signal som dagens DN-artikel ger är ännu mer av samma saker som erfarenhetsmässigt inte uppmuntrat till utveckling, förbättring och nödvändig förändring. I artikeln antyds ingen förnyelseambition.

Hur trist en finansiell kris än är, så visar effekterna var de strukturella bristerna finns. Det gäller även den offentliga sektorn. Det är därför angeläget att koncentrera intresset kring en analys av var de bristerna finns i kommuner och landsting. För Stockholms läns landsting är det viktigt att vi, som nu utgör den politiska ledningen, tar den tid som behövs för att kunna erbjuda bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar för de närmaste åren. Och då vill jag inte begränsa mig till tiden fram till nästa val. Val är viktiga, men väl så viktigt är att våga vara visionära även i tider av finansiell oro och en skakig arbetsmarknad.

Jag har sagt och skrivit det förut, men tvekar inte att upprepa:

– Med dagens bristfälliga planerings- och rapporteringssystem kan ingen med fog hävda, att sjukvården är under-finansierad och effektiv, eller för den delen överfinansierad och ineffektiv. I högtidliga sammanhang brukar vi sjukvårdspolitiker hävda att vi skall ha och sträva efter ett demokratiskt styrt och solidariskt finansierat sjukvårdssystem. I själva verket är det ett ”stuprörsstyrt” system vi alldeles för ofta lappar och lagar i.
– Varken staten eller landstingen har kunskap eller system för identifiering och beskrivning av vårdbehoven så att dessa kan fungera som bas för planering och finansiering. Detta faktum erbjuder mycket begränsade möjligheter, om några alls, att prioritera till gagn för patienter, vårdens medarbetare och skattebetalare. Vi som är landstingspolitiker styr alldeles för ofta på detaljnivån och följer upp på sätt som inte ger ens marginell information och vägledning i förhållande till styrningen. Och ännu mindre i förhållande till vilka vård-behov som det är samhällets ansvar att tillgodose.

Vi behöver samla oss politiskt och genomföra en djup och bred analys, där vi identifierar och beskriver de vårdbehov som det är samhällets solidariska ansvar att finansiera. Men det är nog inget parti som är berett att avsätta den nödvändiga tiden för det, misstänker jag. Och skälet är att ingen partiledning torde vara beredd att sluta borgfred (= ålderdomligt uttryck för konstruktiv och käbbelfri relation mellan partier och politiska block) under nio månader för att den ”graviditetsperiod” som behövs för att föda fram det nytänkande som framtidens skattebetalare och patienter, liksom medarbetare och ledare behöver, och inte minst politiska beslutsfattare.

Jag är övertygad om att nio månaders borgfred skulle komma att uppskattas av väljarna mer än någon annan åtgärd. Väljarna kommer att känna igen partierna ändå. Vi skulle ändå få ett helt valår att presentera lösningar under.

Ett framgångsrikt Gott Nytt År tillönskas!!!

Ett tänkvärt citat
”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Albert Einstein


Reflexioner 2008:33

2008-11-26
Reflexioner 2008:33

Ett otillständigt tilltag av sossarna
När ungefär halva sjukvårdsdebatten återstod idag på budgetfullmäktiges andra dag, utnyttjade sossarnas gruppledare, Ingela Nylund Watz, sin företrädesrätt som gruppledare att bryta talarordningen och yrkar på återremiss av budgetärendet med hänvisning till ett av finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter Svärd yttranden i den allmänpolitiska debatten igår. Kritiken framfördes redan igår, men i ett läge där den s-ledda oppositionens argument för den spretig sjukvårdspolitik började tryta, så träder hon upp på scenen, sossarnas gruppledare. Jag gissar att hon börjat inse att det är alltför svaga oppositionsargument, så nu är det bäst att höja rösten. Men varför i all världen väntar hon till dess att halva sjukvårdsdebatten fått pågå? Taktik för att optimera söndringen och öka möjligheten att öka massmedias intresse, är kanske svaret. Hon lyckades i varje fall flytta fokus från fullmäktiges egentliga funktion och ansvar till ett partiegoistiskt utspel.

Min sedan en tid svagt växande förhoppning om bredare uppgörelser över den s.k. blockgränsen har fått sig en allvarlig törn. Jag beklagar det djupt. Det finns välfärdsområden som kräver bred uppslutning för att få genomslag och hållbarhet, ett sådant område är hälso- och sjukvårdspolitiken. Dagens otillständiga tilltag från s med stöd av släpvagnarna v och mp har inte precis höjt min motivation att söka breda lösningar. Dag Larsson, som är vice gruppledare för sossarna i landstinget, brukar tala om värdet om breda och blocköverskridande uppgörelser. Snacka går ju…

Låt mig också dela med mig av det pressmeddelande som landstingsalliansens gruppledare gjort denna historiska eftermiddag:
”Socialdemokraterna med stödpartier tvingade fram en återremiss av landstingsbudgeten. En, i övrigt, splittrad opposition är därmed enig i att obstruera den demokratiska processen.

Landstinget har för första gången någonsin lyckats färdigförhandla avtalen med akutsjukhusen redan i november. Alliansen vill genom dessa avtal satsa flera hundra miljoner ytterligare på sjukvården i Stockholm. De extra pengarna till avtalen tas som vanligt från landstingets centrala medel.

– När vi vill satsa betydligt mer på sjukvården i Stockholm för att få bort vårdköerna så konstrar socialdemokraterna och fördröjer beslutet. Det gynnar varken patienter, sjukvården eller skattebetalarna, säger alliansens gruppledare i en gemensam kommentar.

– Att avtalen är färdiga i tid förbättrar sjukhusens förutsättningar att ge stockholmarna bättre vård. Socialdemokraternas och stödpartiernas obstruerande är djupt odemokratiskt, säger alliansens gruppledare.”

Ett tänkvärt citat, som är en repris på förra veckans…
”Livet består inte av att ha bra kort på hand utan av att spela dem man har väl.”
Josh Billings


Reflexioner 2008:32

2008-11-20
Reflexioner 2008:32

Politikers betydelse för vårdens vardag är liten?!
I veckans nummer av Dagens Medicin uppmärksammas en avhandling som bl.a. säger att politikerna styr skattenivån och lyckas – delvis – att hålla kostnaderna nere. Men annars är sjukvårdspolitikernas verkliga inflytande över den svenska vården mycket liten. Tänkvärt för oss som ägnar mycket energi åt att försöka ordna till det med bättre tillgänglighet och säkerhet genom den politik vi företräder. Att vi, som forskaren Leif Anjou påstår, tror att vi är mer betydelsefulla än vi i faktiskt är, behöver ta till oss av budskapet och tänka om.
En av mina slutsatser om våra ansträngningar har jag ibland uttryckt så här. Varken staten, landstingen eller kommunerna har kunskap om tillvägagångssätt eller erbjuder system för identifiering och beskrivning av vårdbehoven så att dessa kan fungera som bas för planering och finansiering. Detta faktum erbjuder mycket begränsade möjligheter, om några alls, att prioritera till gagn för patienter, vårdens medarbetare och skattebetalare. Vi som är landstingspolitiker styr alldeles för ofta på detaljnivån och följer upp på sätt som knappast ger någon information och vägledning i förhållande till styrningen och ännu mindre i förhållande till vilka vård-behov som det är samhällets ansvar att tillgodose.
Utan att ha tagit del av annat än reportaget i Dagens Medicin, så ser det ut som jag delar en del av Leif Anjous bedömning. Nu har jag beställt avhandlingen.
I sammanhanget dristar jag mig till att erinra om en reform som hade ett politiskt initiativ, som grundades på politiska beslut och som gav eko långt utöver landstingsgränsen. Jag tänker på konverteringen av St. Görans sjukhus till ”Capio St. Görans Sjukhus” år 1999.
Det tilltaget fick den dåvarande s-regeringen att stifta en stopplag i ett tempo som inte står långt efter takten i införandet av undantagstillstånd. Och det var väl just undantagstillstånd som den dåvarande regeringen önskade. Men nu finns ingen stopplag och inte så stort intresse från politiskt håll att engagera duktiga entreprenörer att driva sjukhusvård, trots att vi i vårt landsting har en stark borgerlig majoritet. Men om vi inte ”säljer” hela sjukhus, så är vi inne i en process som kan leda till andra spännande lösningar baserade på samverkan mellan offentligt ägd och privat ägd vårdverksamhet i ”joint venturers”. Det sättet att utveckla vården tror jag hör framtiden till.

En fråga om politiskt mod…
I måndags hade jag förmånen att delta och medverka i symposiet om etik och prioriteringar som anordnades av Läkarförbundet och Läkaresällskapet. I det avslutande panelsamtalet lyft jag frågan varför vi nödgas ägna så mycket kraft åt prioriteringsfrågorna inom hälso- och sjukvårdssektorn utan att vi lyfter in hela välfärdssektorn och ifrågasätter de relativt stora resurser som fördelas till personer och familjer med stabil och trygg ekonomi, ordnade arbeten och med nära nog obegränsade valmöjligheter genom samhällets olika transfereringssystem. Jag känner en ödmjuk tacksamhet för chefredaktörens uppmärksamhet i sin ledarartikel i gårdagens utgåva av Dagens Medicin. Frågan jag ändå ställer mig är, om jag har mod nog att fullfölja tanken.

Ett tänkvärt citat:
”Livet består inte av att ha bra kort på hand utan av att spela dem man har väl.”
(Josh Billings)


Reflexioner 2008:31

2008-11-14
Reflexioner 2008:31

Den räddande ängeln…
Frågan är om socialdemokraternas räddande ängel, Mona Sahlin, har några adjektiv kvar för sina kommande påhopp på alliansregeringen. Efter hennes betyg, ”misslyckad och satanisk”, av regeringens jobbpolitik, kan det bli knepigt att hitta något riktigt kraftfullt uttryck när hon skall fortsätta kritisera förhållandet i ett land med socialdemokrater i opposition. Dumt och obetänkt blir mitt betyg på Monas utfall.
Det förefaller som Mona dessutom behöver en ängels tålamod för att få till sansade samtal med sina tänkta regeringspartners, om det nu bli en eller två. Lördagsintervjun för en vecka sedan med Lars Ohly lät förväntansfull och innehållslös på en gång.

Tandvårdsreformen
I veckan har jag haft förmånen att medverka i ett möte med privattandläkarna i Skåne och göra två studiebesök i privattandvårdens vardag i Stockholm. Som nytillträdd ordförande i Nämnden för statligt tandvårdsstöd, är jag naturligtvis nyfiken på hur de som arbetar nära patienterna upplever den nya tandvårdsreformen. Det är en del praktiska problem med it-stöd etc. i början. Det har jag förståelse för, men jag är lika angelägen som tandläkarna om att patienterna skall kunna få klara besked och att det skall gå relativt snabbt och säkert.
Jag hyser gott hopp om att den här reformen kommer att kunna fungera under lång tid. I synnerhet som det var så likartad inställning från de flesta partierna i riksdagen när den klubbades igenom.
Frågan är hur många svenskar som känner till att reformen genomförts. Flera tandläkare har berättat för mig om den överraskning som ligger i informationen om att alla svenskar har en ”check” liggande i datorn hos deras tandläkare, en check på 150 eller 300 kronor för undersökning. Jag hoppas, att Försäkringskassan fått ett uppdrag av regeringen att svara för den positiva information, som jag tror att det finns stort behov av.

”Vårdval” som slagord
I en s.k. blogg som publiceras av Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet, läste jag häromdagen följande: ”Vårdval Stockholm är ett klockrent systemskifte. Från principen om vård efter behov till principen om vård efter efterfrågan.” Hon gör det alldeles för enkelt och slagordsmässigt för sig när hon skiljer vårdbehovet från efterfrågan. Hon kanske känner en annan verklighet än jag. Inbillar hon sig måhända att det finns människor utan vårdbehov som söker sig till primärvården eller något sjukhus? Eller är hon politiskt och ideologiskt allergisk mot begreppet ”efterfrågan”? Eller är det ett utslag av kommunism, där samhället bestämmer vem som skall få vilken vård och vid vilken tidpunkt?
I Stockholms läns landsting går också debattvågorna höga om vårdvalet. I en artikel i Dagens Medicin för en tid sedan skrev de två mest framstående socialdemokraterna, Ingela Nylund Watz och Dag Larsson följande: ”Vårdval Stockholm har konstruerats så att sjukvårdens resurser flyttas från fattigare områden som Jordbro och Fittja till välbärgande områden som Stureplan och Äppelviken.” Det är ett intressant påstående, eftersom det saknar grund. Resurserna har flyttats till patienten i Jordbro och Fittja, inte till patienternas plats på jorden. Men vem prövar väl argumenten, när demokratins förtroendevalda slarvar med dem?

Ett tänkvärt citat:
”Det är bättre att lida orätt än att göra orätt.”
Cicero


Reflexioner 2008:30

2008-11-06
Reflexioner 2008:30

Så har vi fått en ny president
Valet av Barack Obama till USA:s fyrtiofjärde president ger eko i hela världen. Inte minst i Sverige. De senaste veckorna har jag funderat över frågan huruvida svenska val följs så intensivt i svenska medier som skett beträffande USA-valet under hösten i år. Jag gläds med många andra över det tydliga valet av Obama.
I slutet av augusti i år köpte jag Barack Obamas bok Audacity of Hope och läste den med växande intresse och nyfikenhet. Ju längre jag läste i boken, och vissa stycken läste jag om, desto mer uppskattade jag hans tankar och ställningstaganden. Hans väl utvecklade retorik och pedagogik går igen i boken. Jag rekommenderar den varmt. Jag läste en engelskspråkig utgåva. Den finns nu också på svenska.
Ett par citat från Obamas iakttagelser under hans relativt korta tid som framstående politiker återkommer jag ofta till i mina reflexioner över sättet att bedriva politiskt arbete.

– The demands of party loyalty, the imperative of campaigns, and the amplification of conflict by the media all contribute to an atmosphere of suspicion. Moreover, most people who serve in Washington have been trained either as lawyers or as political operatives – professsons that tend to place premium on winning arguments rather tan solving problems.
– Then there`s the fact that the practice of modern politics itself seems to be value-free. Politics (and political commentary) not only allows but often rewards behavior that we would normally think as scandalous: fabricating stories, sistorting the obvious meaning of what other people say, insulting or genereally questioning their motives, poking through their personal affairs in search of damaging information.

Nu hoppas jag att den hoppets djärvhet som Obama så ofta återkommer till och hans högt ställda ambitioner att förändra, får tillfälle att verka. Det kommer att behövas mycket politiskt mod, djärvhet och uthållighet för att lyckas. Jag tror han kan…

Homoäktenskap
Jag känner tacksamhet och vill uttrycka uppskattning för det politiska mod och uthållighet som min egen partiledare, Göran Hägglund, visat i frågan om äktenskapsbegreppet i samtalen med kollegorna i alliansregeringen. Uttryckssätten från hans kollegor i m, fp och c, tål att reflektera över. Göran Hägglunds inlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt idag är klarläggande och viktig. Nu återstår att se om de opinionsbildare och debattörer som inte gillar kristdemokraternas hållning i frågan kommer att kunna visa demokratisk respekt eller inte.

Ett tänkvärt citat:
– viss räcker det med Obama-citaten ovan?!


Reflexioner 2008:29

2008-10-31
Reflexioner 2008:29

Så bra det blev – Grattis Endokrinologen!
I tisdags hade jag förmånen att få inleda och sedan delta i ett 50-årsfirande med Endokrinologiska kliniken på Karolinska i Solna. En visionär satsning med Rolf Luft i en mångårig nyckelroll och en donation från en Wallenbergstiftelse har gett resultat med världseko. Donationen var på en miljon svenska kronor, och året det begav sig var 1958. I Kunskapens Bok, ett uppslagsverka jag fick av min pappa när jag började realskolan 1956, har ett kapitel om sockersjuka och insulinets avgörande. Jämför jag det med vad jag läste där som finns att tillgå idag, 50 år senare, så har utvecklingen varit fantastisk. Gratulationen går till kliniken, men kanske framför allt till alla de personer som fått hjälp till liv och livskvalitet genom vård och forskning. God fortsättning!

Hälso- och sjukvården som tillväxtmotor – inte bara ett slagord
”Med fokus på medicinsk teknik” som underrubrik genomförde Centrum för Teknik i Medicin och Hälsa, CTMH, ett symposium i går eftermiddag. Imponerade stort deltagarantal med stor bredd. Förutom CTMH:s föreståndare Bertil Guve fick vi bl.a. ta del av erfarenheter, idéer och förslag från landshövdingen, rektorerna för KI och KTH, Capios VD Gunnar Nemeth och Carl Bennet, huvudägare och ordförande i Getinge AB. En bland flera intressanta iakttagelser jag gjorde var att vi var så rörande överens om betydelsen av forskning och utveckling, att stockholmsregionen bör kunna vara ett utvecklingscentrum, att vi måste arbeta mer långsiktigt och i samverkan.
I mitt inlägg fick jag tillfälle att lyfta fram behovet av och förslaget att formalisera ett åtagande genom ett flerårsavtal med i princip fyra parter, nämligen landstingen, staten, industrin (läkemedel och medicinsk teknik) och akademin. Syftet är att ge stöd och inspiration för utveckling av den framtida kliniska forskningen. Det jag ser framför mig är att avtal mellan de sex universitetssjukhuslandstingen, regeringen med Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet och Näringsdepartementet, Läkemedelsindustriföreningen och Swedish MedTech. Och det skall handla om ett åtagande som har ett tioårsperspektiv.
Tänk om vi kunde få se ett kapitel i slutbetänkande i utredningen om den framtida kliniska forskning och som kommer i mars nästa år. Och så kanske ”Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen” ordnar så att det blir ett seminarium under Almedalsveckan sommaren 2009. Det kunde vara ett sätt att bredda det angelägna samtalet om former och innehåll för bästa tänkbara förutsättningar för framtidens kliniska forskning.

Ett tänkvärt citat:
”En person som inte får information kan inte ta ansvar. En person som får information kan inte låta bli att ta ansvar.”
Jan Carlzon


tai iwin